Landshövding Lillemor Arvidsson gästade Kettelviks Stenmuseum i juni 2002 för att markera värdet av museets senaste nytillskott, en slipstenssvarv driven med en tändkulemotor. Hon passade samtidigt på att inviga museet och citerade med ett instämmande Prins Wilhelms uttalande från 40-talet: "det här måste vara den vackraste platsen i Sverige!".

Lillemor Arvidssons tal:

En bra symbol

Det är trevligt att få vara här och inviga stenmuseet. Och jag får säga att det var på tiden! För den egentliga invigningen, ja, den skulle ha varit för ungefär 15 år sedan. Det var nämligen då som Jan-Erik Kviberg la första stenen - kan man säga så? - till museet. Hur som helst, det var då den första delen av museet stod klar. Sedan dess har det sakta växt fram, kompletterats och publiktillströmningen ökat. Men nu, när det är cirka 30 000 besökare på en säsong, ja, då tyckte makarna Kviberg, Jan-Erik och hans hustru Anna, att det nog var dags för en mer officiell invigning.

Och nytt för i år, vilket får vara den formella anledningen till invigningen, är den tändkulemotor som museet i sommar har kompletteras med. Den driver stensvarven och är en bra symbol för det som var hjärtat i den här verksamheten under många decennier.

Vi är unika

För är det något som går igen i Gotlands historia, ja, ända sedan stenåldern, förlåt, så är det sten och olika produkter av den! På norr är det kalksten och här på söder är det sandsten. Vilket är bäst? När jag är här på Sudret så finns det naturligtvis bara ett svar. Ja, sten är än i dag en basnäring här på Gotland och har så varit sedan medeltiden. Det har huggits och byggts med sten. Sten har bränts till kalk och så flitigt att hela den gotländska skogen höll på att gå upp i rök. Men tack vare skogsbrist, så började man istället för trähus bygga vackra höga stenhus, vilket har blivit ett kännetecken för Gotland, inte minst här på södra delen av ön!

Här på Sudret, med Burgsvik som centralort, var det framförallt utsmyckningar i sten och inte minst dopfuntar som var specialitet under en lång tid. Som med så mycket annat är vi unika här på Gotland. Sandstenen, inget undantag. Den här mjuka, lättarbetade fina gråa sandstenen finns bara här på Gotland. Att Gotlands sandsten var den bästa, ja det förstår man säkert när man ser vilka byggnader som utsmyckats med stenarbeten gjorda av gotländsk sandsten. Vad sägs om Stockholms slott, Kronborgs slott och en mängd andra officiella byggnader i såväl Danmark som Sverige och i övriga Europa.

70 000 slipstenar

Men, det kanske inte är just utsmyckningsarbeten i sandsten som är mest känt idag, utan en mer finslipad produkt, nämligen Gotlandsbrynet. Under en stor del av 1800-talet tillverkades cirka 70 000 slipstenar per år här på Sudret.

Längs hela kuststräckan från Hoburgen till Burgsvik och över land upp mot Grötlingbo, fanns små stenhuggerier som just detta. Stenhuggarna arrenderade marken av markägaren som fick en viss procent på försåld andel. Så här såg alltså arbetsplatsen ut för många. En återvunnen båt, fungerade som vindskydd. Ett enklare hus att gå in i och laga sina måltider, annars var det utearbete som gällde, året runt. Säkert var det ett tungt och slitsamt arbete. Just därför är det här extra mycket värt att dokumentera och en historia att återberätta för kommande generationer. Men jag kan inte komma ifrån, att jag tror att den utsikt och miljö som finns här, i varje fall under vackra dagar på sommarhalvåret, måste ha givit en livsbejakande energi och glädje i jobbet. Det här lämnar ingen oberörd!

Vackrast i Sverige

Det kanske är känsligt när jag som landshövding uttalar mig om vackraste platserna på Gotland, men jag kan inte förneka att det här är en av mina absoluta favoriter. Och jag är ju inte ensam om att tycka det. Jag har hört att prins Wilhelm, Gustav V:s son, hade besökt Kettelviken och gick upp här på Husrygg, och uttryckte sig översvallad och hänförd, "att det här måste vara den vackraste platsen i Sverige". Ja, men prinsen och jag är inte ensamma. Det statliga vägverket har också uppmärksammat denna sträcka och skyltat upp med en, som jag tror för Sverige helt unikt skylt, Vacker väg! Så fint är det.

Landskapet återställs

Förutom den oerhört vackra miljön, med fantastiska vyer, våradonis som blommar så rikligt på våren och ett betat landskap som håller på att återställas, så är det här en unik miljö. Helt klart. Här ligger alltså detta lilla sympatiska museum, som är stort i sin litenhet. Det berättar mycket: Om den stora kunskap som stenhuggarna hade och under vilka villkor de arbetade. Vi behöver såväl museer med slottsmiljöer som torp. Stora industrimiljöer som t.ex. i Norrköping, men vi behöver också de små arbetsplatserna. Vill vi föra vidare kunskap och upplevelser av vårt forna Sverige så behöver vi bredden. Men Stenmuseet har också något annat som är garanterat unikt: Jan-Erik Kviberg, 4:e generationens stenhuggare och hans maka Anna. De driver Stenmuseet helt ideellt. För som på alla stora museer i London, så är det helt gratis att besöka det!

Ja, det är mycket spännande och kul att upptäcka här, inte minst att själv få prova och hugga i sten.

Jag har hört om föräldrar som fått tjata och gnata får att få med sig sina barn ut ur bilen och ner hit till museet, men som efter någon timma fått upprepa samma procedur, men då med att få dem att slita sig från museet och återvända till bilen! Det säger mycket! Nu ska jag be att få förklara stenmuseet invigt och kanske speciellt tändkulemotorn - som alltså är det allra senaste tillskottet!